(Utdrag)

Bilen han skulle möta stod still, han såg det när han närmade sig. Dessutom på fel sida av vägen, parkerad med halvljuset på. Strålkastarna var riktade mot den mötande trafiken.

Han blev bländad och irriterad, han gjorde sig beredd att hissa ner rutan för att fråga om det var något problem. I princip bara för att visa att han reagerade, att han inte tolererade att bli bländad av en parkerad bil, visa hur omdömeslöst det var.

Han hade kört ner rutan till hälften när han avbröt manövern. Den parkerade bilen stod med båda högerdörrarna öppna, strax intill skylten med texten Byggavfallstipp och mittemot, på andra sidan landsvägen, tronade infarten till tippen.

Han såg män utanför grinden, han uppfattade det till två personer men när han tänkte på saken efteråt kunde han inte vara säker.

De kunde ha varit fler. Någon kanske satt kvar i bilen också.

Det gick inte att ställa upp som vittne och komma med uppgifter när allting var så osäkert. Ju mer han funderade på händelsen i efterhand desto mer fick det karaktären av efterhandskonstruktion.

Någonting han omedelbart hade tänkt på var att båda männen såg ut att vara av utländsk härkomst. Idiotiskt nog var det detta han hade sagt, efteråt.

Han skulle få ångra sig, tusen gånger.