Hallå där…
Leif Woxlin
deckarförfattare och tidigare verksam vid ABB i Ludvika som fått fina recensioner för sin tredje bok.

Hur känns det med allt beröm?

- Jotack, bara bra. Särskilt bra känns det att ha fått så goda omdömen i exempelvis bibliotekens egen tidning. Det genererar god spridning.

Recensenterna är genomgående enig om att du är en "snäll" deckarförfattare.
- Visst händer det att någon dör i mina böcker, men jag är mera intresserad av att skildra karaktärer än att frossa i blod och det tycks uppskattas av både läsare och recensenter. Åtminstone av vissa av dem. Extra kul är det när man stoppas, med en positiv kommentar, av okända människor på stan.

I dina tidigare böcker, och även i din nya Rum för mord, har du haft poliskåren i Hudiksvall som huvudpersoner. Har du någon kontakt med i polishuset som berättar om den miljön?
- Nej. Den enda kontakt jag haft med polishuset i Hudik är att jag var där på studiebesök någon gång på 1970-talet. Det är allt. I övrigt låter jag fantasin flöda fritt. Jag kan inte säga att jag har någon inblick i polisarbetet varken i Hudiksvall eller över huvud taget. Ibland tar jag till mig det jag läser om polisarbete i tidningarna.

Du har alltså skrivit tre böcker om samma gäng. Kommer det en fortsättning?
- Ja, den skrev jag i juni månad, men nu ska den skickas till en lektör. Jag är ju min egen förläggare och då är det mycket värdefullt att få ris och ros utifrån. Det är en god investering att köpa lektörstjänster, det rådet bjuder jag alla blivande författare på.

Du verkar ha flyt som författare nu. Under din tid i Ludvika var du verksam som spelman, bland annat med Pär Frejd och Anders Eriksson. Har du tid med musiken numera?
- Ja, det blir faktiskt en del spela också. Nyss gjorde spelmanslaget en cd som inte blev så tokig, så musiken och fiolen har jag ännu inte släppt.

Bertil Danielsson