HALLÅ DÄR…
LEIF WOXLIN
tidigare ABB-are som debuterat som deckarförfattare.

Vet dina gamla kompisar i Ludvika att du är en sån våldsam man?

- Nej (skratt), det tror jag inte. Under min tid i Ludvika skrev jag mest i lönndom och då handlade det mest om lätt underhållning, vilket det väl fortfarande gör även om man kanske kan kalla "Dödligt mönster" för deckare. En tämligen oblodig sådan.

- Jag började skriva kåserier i "Helsingen", en tidning för hälsingar i förskingringen, när jag jobbade på ABB i början av 90-talet. Jag skrev också i Dagens Nyheter, på Namn och Nytt.

När var du verksam i Ludvika?

- Det var åren 1983-95 som jag jobbade på Switchgear och bodde i Idkerberget under den tiden, men numera har jag alltså återvänt till Hälsingland.

Så det finns inga lik från Ludvika i din bok?

- Nej, det gör det inte. Jag har skapat ett typgalleri som jag har tänkt mig att använda även i de kommande böckerna. Jag är egentligen mera intresserad av att skildra personernas karaktärer och miljöer än att skapa blodiga mord. Från början var egentligen tanken att skapa en "deckarsåpa".

Det betyder alltså att du är såpafrälst?

- Nej, jag tittar inte mycket på teve. När andra gör det läser jag eller skriver. Skriver en stund varje kväll, faktiskt. När det gäller läsning kontra tevetittande kan jag lugnt säga att jag sätter av mera tid till att läsa tevetablåerna än att titta på programmen…

Du är äkta hälsing och i din bok kan man spåra ett visst intresse för folkmusik, som det anstår en äkta hälsing.

- Ja, jag spelar fiol och under tiden i Ludvika spelade jag med Anders Eriksson och den urstyve Pär Frejd som exempel.

Men nu satsar du alltså på en författarkarriär istället?

- Nja, jag skriver i alla fall vidare och till vintern kommer nästa bok om polisgänget i Hudiksvall.

BERTIL DANIELSSON