Dödligt Mönster
Av Lasse Gradin

"Himlen började anta en rödaktig ton och snart skulle det skymma. Vägen mot Voxna gick mestadels i nedförsbacke och Ludde Markh höll konstant hastigheten över hundra. Åsa Weijle nynnade med i P3-musiken och sjöng ohämmat där hon kunde texterna. - Varför behöver man egentligen gränspoliser i Hudiksvall? frågade hon när de passerade gränsen till Gävleborgs län."

Inledningen på den här artikeln är hämtad ur Leif Woxlins deckare Dödligt mönster eller Ludde vid gränspolisen. Och den boken blir absolut sommarens boktips. För självklart ska man läsa spännande böcker med lokal anknytning i hängmattan.

Leif Woxlin från Bergsjö är mig veterligen den första Nordanstigsbo som släpper en novell eller deckare i bokform det senaste halvseklet.

- Det kanske är på det viset, men det har funnits författare i Nordanstig som gett ut noveller. Men be mig inte namnge någon, säger Leif Woxlin när vi träffar honom på hembygdsgården i Bergsjö.

Woxlins bok Dödligt
Mönster utspelar sig i Hudiksvall med omnejd. Men bara för det behöver man inte känna igen sig i alla miljöer.

- De som är bevandrade i polishuset känner säkert inte igen sig och på Hudiksvalls Tidnings redaktion har jag aldrig satt min fot. Mina böcker ska mer ge en känsla än korrekt geografi, berättar Leif Woxlin.

Känslan är alltså viktig och det är känslan för det hälsingska kynnet han vill förmedla. Vad är då det hälsingska kynnet?

- För mig är det fiolmusik, amerikanska raggarbilar och hästar. Hälsingland, framför allt norrhälsingland är en bra plats för historier att bygga böcker på. Vi har inga statliga verk, inga enorma industrier, vi är vana att klara oss själva och i den här miljön har jag skapat mig ett stort persongalleri, säger Leif Woxlin.

Men även om inte alla miljöer är de riktiga så finns det riktiga personer.

- Det finns de som är sig själva, de har jag självklart frågat först. Men sedan finns det folk som aldrig har existerat och kanske människor som finns men inte är sig själva, berättar Leif Woxlin.

Leif räknar med
att ge ut en bok om året, en andra bok är redan på gång och den kommer att ges ut till hösten. Böckerna ger han ut på det egna förlaget Blommaberg Förlag. Men hur kom idén att börja skriva böcker?

- Det började med att jag skrev krönikor i Hälsingen (Under näbbstöveln) och även i DN (Namn och Nytt) en period. Det var på 90-talet och det var då jag fick vanan och lusten för att skriva, berättar Leif Woxlin.

Dödligt Mönster har sålts i 350 exemplar och finns idag hos bokhandlare och bibliotek från Malmö i söder till Sundsvall i norr.

- Den här trilogin om poliserna i Hudiksvall har jag planerat att ge ut själv.

Drömmar om att
klara mig på skrivandet har jag inte, men att få ge ut böcker via ett större förlag skulle vara roligt, säger Leif Woxlin.

Men tillbaka till inledningen av den här artikeln och frågan om det behövs gränspoliser i Hudiksvall. I verkligheten flyttades gränspolisen från Hudiksvall. Men döm själva om det behövs. För om en okänd man hittas ihjälskjuten strax utanför Hudiksvall. Vid avfarten mot Delsbo. En koloni ryssar slår sig ner på en camping inte långt ifrån Hornslandet - och det är inte ens bärsäsong. Med den bakgrunden ser det onekligen ut som om Hudiksvallspolisen fått något extra att bita i.

Vill ni veta
mer om Bergsjö, Leif Woxlin och mycket annat i Nordanstig, då ska ni besöka www.bergsjo.nu. God Morgon Nordanstigs boktips den här sommaren blir Dödligt Mönster -En riktig Hälsingedeckare.

Text & foto:
Lasse Gradin